Nu i februari drömmer jag mig bort till vår och sommar. Men med dessa drömmar följer också smärtsamma tankar. Kritiska tankar om kroppen.
Tänk om vi skulle gå emot de här dömande och taskiga inre rösterna. Om vi skulle bestämma oss för att vi är helt tillräckliga som vi är. Inte förändra oss. Inte det minsta, inte ett endaste litet dugg.