Hjärnans hemliga liv

av Lotta
26 kommentarer

Gör dina tankar som de vill? Lyssnar de på din minsta vink? Kan du bestämma dig för att bara tänka bra tankar? Och känslorna? Är de medgörliga?

Inte? Ojdå… ok… låt mig tänka… hm, då drar jag slutsatsen att…

… du är människa! Du är precis som resten av oss. Du oroar dig ibland fast du inte vill och blir nervös när du vill vara självsäker. Kanske skäller du på dig själv. Och garanterat gör du ibland saker som du ABSOLUT hade tänkt att du INTE skulle göra.

Ja, du är verkligen i gott sällskap om du har jobbiga tankar som surrar runt i huvudet som myggor i sovrummet en sommarnatt – så hopplöst svåra att ignorera och bli av med! Likadant om du har känslor som dånar i kroppen när du helst av allt vill ha det lugnt. Eller gnager i magen som om det bodde en hare där. Och du var moroten.

Våra tankar och känslor lyder oss inte

Tankar och känslor är inte våra underordnade som vi kan bestämma över. Tyvärr! För så skönt det hade varit om vi kunde bestämma allt! Hur vi ville må, vad vi skulle tänka. Vi skulle leva i ett lugnt, lyckligt moln.

Men det där molnet lyser med sin frånvaro. Istället oroar vi oss för saker som vi VET egentligen inte är hela världen. Vi kanske ligger på kvällen och tänker på hur vi ska hinna göra fika till föräldramötet. Jag menar, vad ska hända? Ska någon skjuta oss om vi inte hinner? Nja, det är inte så sannolikt att något farligt händer. Inte så att det är värt att oroa sig för i alla fall.

Nej, det är verkligen sjukt opraktiskt att gå omkring och må dåligt helt i onödan. Men varför är det såhär?

 

En fantastisk hjärna med samarbetssvårigheter

Nu ska jag berätta varför.

Din hjärna är fantastisk. Den jobbar stenhårt för dig dygnet runt. Den är ett underverk. Men! Den är inte alltid överens med dig  – med sig själv – om vad som är det viktigaste i livet.

Du kanske tänker att det är viktigt att hålla ett tal på din släktings bröllop. Men ajabaja, din hjärna tycker också att det är den SÄMSTA idé du någonsin haft! Skärp dig, det blir ju katastrof! Du tänker att du behöver en lång natts sömn, men din hjärna tänker samtidigt att du behöver vara vaken och fundera ut hur du ska säga till chefen att du behöver vara ledig på sportlovet. Så håller det på.

Det är som att det finns två röster, två viljor. Eller fler! Och så är det. Ärligt talat så har vår hjärna ofta svårt att samarbeta med sig själv. Bara för att en del av dig vill något, är det inte alls säkert att en annan del går med på det.

 

En gammal och en ny hjärna

Hjärnan har i stort sett inte förändrats de senaste 200 000 åren. 200 000 år!! Det är ju galet!

Hjärnan påminner faktiskt lite om ett gammalt hus som är renoverat i omgångar under lång tid. Den innehåller gamla delar och nya delar.

För att förenkla jättemycket så kallar vi de nyare områdena för nya hjärnan och de äldre delarna för gamla hjärnan. Även om en är uråldrig och den andra UR-uråldrig! Men du fattar.

 

Kråkslottet

Du vet hur renoverade hus kan vara. De kan vara finast av alla och ha enorm charm, men ibland så är de inte är helt logiskt ihopsatta. Det finns snygga lösningar mellan gammalt och nytt, men ibland också klumpiga och osmidiga. Så är det för vår hjärna också.

Det här märks när den nya och gamla hjärnan ska prata med varandra. Ibland kör det ihop sig totalt!

Men jag måste bara börja med att berätta lite om de här gamla kumpanerna.

Nya hjärnan är pratmakaren

Den nya hjärnan är som din pratigaste kompis! Orden tar aldrig slut!

Den är duktig på sådant vi förknippar med att vara människa, att analysera och förstå. Nya hjärnan är igång när du tycker och tänker, när du planerar grejer och sätter mål. Och den har en egen liten bio! Den gör filmer av vad som kan hända. DET är på gott och ont!

 

Gamla hjärnan vill att vi ska överleva

Den gamla hjärnan är specialist på sådant som får oss att överleva. Den fixar så att vi andas och att hjärtat slår. Den har också ett signalsystem för att berätta för den övriga kroppen vad den ska göra.  Signalerna, det är våra känslor!

 

Känslorna säger till kroppen att göra sig redo!

Den gamla hjärnan har pondus. När den signalerar med känslor så reagerar kroppen direkt med att göra sig redo. Om du är rädd, gör den sig redo att fly. Är du arg, drar den igång system för kamp. Och känner du trygghet och glädje, då tänker kroppen att det är dags att bli kär, skaffa kompisar och kanske hitta på något nytt, utforska lite.

Vi människor kan dessutom krångla till det mycket mer än så, men det kommer vi till senare. Det här räcker just nu.

 

Den gamla hjärnan tar det säkra före det osäkra

Den gamla hjärnan håller alltså vakt, vill skydda oss. Och den är handlingskraftig må du tro. Känner den att det är fara å färde, då velar den inte. Den håller inte på med något ”å ena sidan, å andra sidan” som den nya hjärnan. Nej, den har inte tid att lyssna på något omständligt babblande. Den reagerar direkt!!

Det här är oftast bra. Vi kan ju inte börja dividera med oss själva om vi ska flytta oss ur vägen när det kommer en lastbil rakt mot oss. Den gamla hjärnan ser till att vi blir rädda och flyttar oss blixtsnabbt. Bra gjort!

 

Missuppfattningarna

Men det ställer också till det för oss. För enligt den gamla hjärnans princip att ta det säkra för det osäkra, så har den också lätt att missförstå vad som är farligt. Den är expert på att koppla ihop situationer med fara.

Särskilt lätt verkar den ha att missförstå situationer som var farliga för 200 000 år sedan, till exempel spindlar och att bli utstött från gruppen.

Att nya hjärnan säger att små svenska husspindlar är totalt harmlösa, det tänker den inte gå på. Och att det inte är så sannolikt att någon blir utstött och går en kvalfull död tillmötes för att den håller tal på ett bröllop, det är oväsentligt för gammelhjärnan. Den kör på sina gamla minnen kan man säga.

 

Och nu skrämmer hjärnorna upp varandra

Nu börjar cirkusen!

Vi är alltså i en situation som du tycker är jobbig, du kanske är nervös eller orolig. Det är den gamla hjärnan som uppfattar situationen som ett hot. Gamlen är skärrad, har tryckt på larmknappen och skjutit ut känslor. Den har slutat lyssna på den nya hjärnans prat om att det inte är farligt, kör helt enkelt över den.

Känslorna skriker ut att något är fel! Och eftersom gammal är äldst så måste nya hjärnan foga sig. Den skapar en massa ord som stämmer överens med känslorna. Orden är ofta utrop, kanske ”Skärp dig!” ”Jag kommer aldrig att klara det här!”  eller ”Typiskt att det här ska hända!!”. Nya hjärnan börjar också fantisera, biosalongen öppnar. I filmerna som spelas upp går allt åt skogen. Ibland är det rena rama skräckfilmer!

Resten av kroppen hänger också med, hjärtat börjar slå fortare, du svettas, kan inte riktigt koncentrera dig. Ja, alla följer gamla hjärnans larm.

 

En ond cirkel

Men det tar inte slut där. Orden och skräckfilmerna gör den gamla hjärnan ännu mer skärrad! Den har fått rätt, alla håller ju med! Det här är verkligen farligt! Den börjar bombardera omgivningen med ännu mer känslor!

Ja, du ser den onda cirkeln.

Det viktigaste är inte att du har det skönt

Det spelar alltså ingen roll om du eller någon annan säger ”Tänk positivt!” ”Sluta oroa dig! ” Din gamla hjärna lyssnar inte på det örat. Den tänker skydda dig till varje pris. Du kan inte styra den.

Och nya hjärnan med sina tankar lyssnar först och främst på gamla hjärnan. Faktum är att det är lika svårt att bestämma över sina tankar, som det är som att bestämma över ett gäng katter. Visst, det finns några medgörliga raringar, men många kommer och går lite som de vill.

Din hjärna gör alltså allt för att hjälpa dig, men tycker inte att det är så viktigt att du har det bra samtidigt. Det där plågsamma tankarna och känslorna är ett rimligt pris för att överleva, det tycker åtminstone gammelhjärnan.

 

Hur ska vi göra då?

Ska vi bara ge upp? Sluta försöka må bra?

Nja, vi behöver ge upp vissa saker. Vi kan sluta lägga en massa kraft på att kontrollera våra tankar och känslor. Katterna du vet. Men vi kan hitta andra strategier! Vi kan:

  1. Hjälpa den gamla hjärnan att lugna sig så att den inte kör över den nya hjärnan. Bryta den onda cirkeln. Ja, inte låta den gamla och nya hjärnan stressa upp varandra så mycket.
  2. Visa den gamla hjärnan att det som skrämmer egentligen inte är farligt. Det är viktigast av allt!

Och hur det går till, det ska vi prata om här i bloggen framöver.

Känner du igen dig?

Är din hjärna i osynk ibland? Oroar du dig över sånt du vet inte är farligt? Kan du bli väldigt självkritisk?  Stressar när du vill vara lugn eller är nervös när du vill vara supersäker? Helt enkelt – kör din gamla hjärna över din nya? Skriv gärna en kommentar. Det skulle vara spännande att höra hur det är för dig!

 

 

 

26 kommentarer
6

26 kommentarer

Anette Wallin januari 3, 2020 - 5:55 f m

Lotta, DU är så härlig❤

Jag känner igen mitt eget ”kråkslott” i det du skriver.
Fast min ”hjärnkamp” handlar mest om mina sjukdomar.
Om ”den gamle” fått bestämma, hade jag nog suttit i rullstol, kanske även varit död och spridd för vinden

”Den gamle” talar hela tiden om för ”oss övriga” att det gör ont,eller kommer göra ont, och alltid får vi höra att det går inte att göra ditten och datten.
I början gick ”vi” på det där, men livet blev så
tråkigt och väldigt begränsande.
På något vis har ” vi” tagit över ”den gamle” och vi struntar helt enkelt i ”den gamle” som fortsätter mala på. Men ibland får den gamle sluge fan in en käftsmäll och ” vi” dråaar i backen. Men vi samlar ihop oss och reser oss och ger igen och slår dövörat till. Jag ör nog fldd till att vara en ”krigare” som överlever
Jag vet inte om det här har något med din tect att göra
Kram ❤

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 8:29 f m

Anette! Så otroligt spännande det du skriver! Som en blixt som slog ner här i bloggen! Det har ju ALLT med det här att göra! Det är precis som du gör, som vi psykologer vill att våra patienter ska göra. Det är som ett ovanligt häftigt skolboksexempel. Just det att faktiskt inte lyssna på den gamle utan leva sitt liv som vi vill ha det. Att det är då livet fylls med kvalitet. Sedan innebär det ju inte att det är lätt, precis som du skriver, utan det kanske ibland är en svårare väg. Man får en och annan käftsmäll. Men i slutänden blir livet rikare. Får jag använda det du skriver i en text framöver, som ett citat, när jag skriver om att gå emot den gamles känslostormar?

Svara
Erica januari 3, 2020 - 5:56 f m

Jisses, vilken igenkänningsfaktor det var på detta. Strålande liknelser. Det här är HELT i min smak, och jag ser fram emot att läsa mera.

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 8:46 f m

Tack Erica! Det är så svårt att veta hur texten landar, om den blir begriplig för andra, så det är så värdefullt med feedback. Och jag är jätteglad att du trivs här!

Svara
Malin Ledin januari 3, 2020 - 6:32 f m

Mycket träffande beskrivet Lotta ♥️ Så kul att följa din blogg, det ser jag fram emot!

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 8:48 f m

Roligt att du tyckte om det! Jag vill så gärna hitta liknelser som fungerar. Själv behöver jag ofta det för att saker ska bli verkliga för mig. Det är väldigt värdefullt med feedback, att se om det blir begripligt för andra också. Tack snälla du!

Svara
Therese Lundh januari 3, 2020 - 8:08 f m

Spännande läsning, ser fram emot fortsättningen.. ❤

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 9:14 f m

Tack, så snällt! Du är så välkommen!

Svara
Martina januari 3, 2020 - 8:34 f m

Jätteintressant och tydligt förklarat om hjärnans delar! Heja, jag vill läsa mer NU!!

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 9:16 f m

Roligt! Tack! Jag ska sätta mig ner och skriva nu och blir SÅ glad över feedback. Säg jättegärna till om det är obegripligt, det kommer också att hända.

Svara
Stefan januari 3, 2020 - 9:08 f m

Tycker mycket om sättet du skriver på och dina liknelser Lotta!

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 9:17 f m

Stefan, tack! Det är så värdefullt med dina tankar! Jag blir verkligen glad att du gillar det.

Svara
Sharon januari 3, 2020 - 10:27 f m

WWOOOOOOOOOOOOOOOWW – vilken lekande underbar inspirerande och samtidigt kunskapstung text. Och vilka illustrationer…… Du alltså!

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 5:06 e m

Men vad jag blir glad över din kommentar. Det här är ju så nytt för mig, blir det överhuvudtaget förståeligt för någon annan? Och bilderna lever sitt eget liv kan jag tycka. Jag kan inte riktigt styra över hur de blir, har inte den kontrollen. Så att de funkar för dig är så roligt att höra!

Svara
Birgitta januari 3, 2020 - 11:48 f m

Det är jobbigt också att gammeln hellre vill ha sina upptrampade stigar än nya fina autostrador där man snabbt tar sig fram mot mål..
Spännande läsning finaste du!

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 5:07 e m

Ja, verkligen! Det ska jag ta med mig och prata om senare. Du har ju så rätt i det där med upptrampade stigar, hur de är mycket lättare att ta än de som är nya. Tack för den tanken!!

Svara
Gunilla januari 3, 2020 - 5:15 e m

Så trevligt och väldigt pedagogiskt du beskriver vår fantastiska hjärna! Och vilka alldeles underbara illustrationer! Det blir verkligen spännande att följa din fina blogg…

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 5:11 e m

Tack snälla Gunilla! Jättekul att du gillar illustrationerna. Som jag skrev till Sharon är bilderna svåra att styra för mig, de blir lite som de blir. Och att du gillar dem blir ju en jättefin feedback. Då funkar de att använda.

Svara
Jenny januari 3, 2020 - 8:10 e m

Känns verkligen igen, vilket bra inlägg
Min hjärna kan inte släppa att det kan vara farligt att prata inför en grupp.

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 5:14 e m

Jag håller med dig helt om det där att prata inför en grupp. Förut så skakade mina händer så mycket när jag skulle prata för en grupp att jag behövde hålla i ett papper för att det inte skulle synas. Men det har blivit bättre med tiden! Jag hoppas att jag ska kunna skriva något som blir hjälpsamt. Det kan bli bättre!
Tack för att du skrev Jenny!

Svara
Ingela januari 4, 2020 - 10:57 f m

Min gamla gärna vet att det är livsfarligt att inte somna. För om jag inte somnar och sover mina timmar blir jag psykiskt sjuk, med ständig ångest, varje minut på dan livrädd för nästa natt. Det värsta är att det är en befogad rädsla. Inte som att vara rädd för ormar och spindlar. För sova måste man. Det vet ju också den nya hjärnan. En ond cirkel som jag inte kommer ur.

Svara
Lotta januari 4, 2020 - 5:20 e m

Vad jag känner med dig! Att inte få sova är fruktansvärt. Och som du säger, det blir ju ett verkligt problem. Den onda cirkeln är hemsk att vara i, jag tror att den är svår att förstå för någon som inte varit där. För vi VET ju så väl att det blir det svårt att sova om vi oroar oss, och då oroar vi oss för att vi oroar oss. Och sängen blir till slut förknippad med ångest. Tack för att du skrev. <3 Så relaterbart för många!

Svara
Sara januari 14, 2020 - 12:56 e m

Alltså, jag tänker baske mig lägga fram detta inlägg för mina tonårsbarn som får fullständig panik i somliga situationer som med nya hjärnans mått mätt inte är en fara för livet (prov, att ringa någon de inte tidigare pratat med eller första dagen på praktikplatsen) och därefter får de panik över att de får panik. Sen denna eviga ångest över att paniken ska komma igen, och igen och igen… De sover med ett öga öppet utifall något farligt händer.
Du beskriver och förklarar så till och med jag förstår. Tack!

Svara
Lotta januari 20, 2020 - 6:58 f m

Så glad jag blir att det gick att förstå. Det är inte alls ovanligt med dina tonåringars stress och oro, men så svårt att stå vid sidan och titta på. Man vill bara ta bort allt det jobbiga och så går det inte. Återkom gärna och berätta hur det gått.

Svara
Jörgen Bergström januari 19, 2020 - 3:50 e m

Lättsamt, intresseväckande, relevant och klockrena metaforer! Supergreat! En självklar blogg att följa!

Svara
Lotta januari 20, 2020 - 6:52 f m

Tack! Så roligt att höra!

Svara

Lämna gärna en kommentar

Meny
Om du letar efter något särskilt kan du förhoppningsvis hitta det här.