RESPONDENT BETINGNING – när hjärnan skräddarsyr din kunskap om världen

av Lotta
4 kommentarer

Vi människor föds med vårt alldeles egna temperament och vi kan mycket redan från början. Men tro inte för en sekund att vi är fasta i vår form. Det som kanske framför allt karaktäriserar oss människor är att vi är väldigt formbara och flexibla.

Vi kan leva i vitt skilda miljöer: bo i storstäder, i enslig landsbygd, i tält, palats eller höghus. Kallt eller varmt. Vi kan leva med en pappa, en farmor, familjehemsföräldrar, två mammor… ja, det är bara att räkna på, otaliga är sätten att vara en familj. Får vi bara våra grundläggande behov tillfredsställda så funkar det mesta.

För att det ska vara möjligt att anpassa sig så mycket, behöver varje människa skräddarsy sin egen förståelse för världen. Vad är farligt? Vad är säkert? Vad kan man äta? Vad går att leka med?

Hur gör vi det här? Jo, din hjärna är gjord för att bygga ett alldeles eget nät av kunskap.

 

Kopplaren

Du vet det vi pratade om, att gammelhjärnan är en enveten typ som framför allt vill att du ska överleva. För att överleva behöver du kunna ägna energi åt rätt saker. Det var viktigt för 200 000 år sedan, den tid som gammelhjärnan fortfarande tror att vi lever i, och det är viktigt nu.

Under oceaner av tid har hjärnan filat på den perfekta lösningen för att spara energi. Till slut var den på plats – förmågan till inlärning, till att koppla ihop saker!  Din gamla hjärna är mästare på det! Den syr snabbt och effektivt ihop ett stort nät av kopplingar, oftast utan att du ens märker det.

 

Kopplingar som finns från födseln

Det finns dock saker som är på plats redan när vi föds, där det inte behövs någon inlärning. Om du får ett gruskorn i ögat så kommer ögonen att tåras och du kommer att blinka. Om du äter något gott får du mer saliv i munnen. Om ditt liv är hotat kommer du att känna reaktioner i kroppen som är förknippade med rädsla, du kommer att svettas, hjärtat börjar slå hårdare, du kanske får svårt att andras. Allt det här sker automatiskt.

 

Lite psykologispråk:

Gruset, maten eller hotet kallas obetingade stimuli.

Kroppens reaktioner kallas obetingade responser.

Obetingat innebär att det inte behövs någon inlärning. Kroppen reagerar ändå.

 

Kopplingar som hjärnan bygger

Utifrån den kunskap du redan har, bygger hjärnan ny förståelse för världen. Den syr ihop det ena med det andra. Om du äter något riktigt gott på en restaurang flera gånger, kommer din kropp att börjar reagera när du ser restaurangen, till och med på tankar om den. Kroppen reagerar efter ett tag som att du faktiskt äter,  fast du kanske bara sitter och drömmer om en stor pastatallrik. En koppling är gjord mellan restaurangen och kroppens reaktioner.

 

Lite mer psykologispråk:

Restaurangen  har blivit ett betingat stimulus. Den var neutral först men blev sedan laddad med en massa härliga associationer.

Kroppens svar kallas en betingad respons.

Själva sammankopplingen kallas för respondent eller klassisk betingning.

Det här behöver man ju verkligen inte kunna, men det kanske är kul att veta.

 

Det häftiga att hjärnan kan koppla ihop nästan allt, kan färdas på alla möjliga slags vägar.

 

Ett vardagsexempel

Hjärnan kan koppla ihop enkla grejer som du nog känner igen från din vardag. Föreställ dig till exempel att du sätter tänderna i en stor klyfta citron. Troligen känner du att det liksom drar ihop sig i munnen, det krullar sig på tungan.

När du var så liten att du inte smakat på citronsaft så fick du ingen reaktion alls av ordet. Men när du känt hur sur den är, då gör hjärnan en genväg, kopplar ihop citronen med din kropps reaktion. Då kan kroppen reagera utan att du ens får en droppe citron på tungan.

 

Först: Du biter i en citronklyfta –> det krullar sig på tungan, så surt är det. Ingen inlärning behövs. Kroppen reagerar automatiskt på det sura.

Sedan: Du tänker på att bita i en citronklyfta –> det krullar sig på tungan. 

 

Känslotrassel

Hjärnan kan som sagt göra nästan vilka kopplingar som helst. Den kan till och med koppla ihop en känsla med en annan.

 

 

Vi föreställer oss att dina föräldrar brukade bli sura och avvisande när du blev arg. Du blev då ledsen och kände dig övergiven. Det är en helt naturlig reaktion, den behöver inte läras in. Om det här hände ofta, då skulle dock din hjärna göra en ny koppling. Den skulle sätta ett likhetstecken mellan känslan att vara arg och känslan av att vara övergiven.

 

Som barn: Dina förälder beter sig avvisande när du är arg  –> Du blir ledsen och känner dig övergiven (klump i magen, tårarna bränner, du får svårt att koncentrera dig mm).

Som vuxen: Du blir arg –> Du blir ledsen och känner dig övergiven (klump i magen, tårarna bränner, du får svårt att koncentrera dig mm).

 

Så tokig den här kopplingen blev! Så trassligt! Den stämde så länge du var liten och bodde med dina föräldrar, men när du sedan träffar andra människor, då är det ju inte alls säkert att de beter sig avvisande om du blir arg. Ändå reagerar du med samma ledsenhet och känsla av övergivenhet.

De svåra känslorna kommer från en helt annan situation, en helt annan tid, men det kan du inte minnas. De är bortom dina ord och tankar, kopplingar som den gamla hjärnan har gjort.  

 

En liten film om morotskaka

Jag har gjort en liten film. Den handlar väldigt mycket om… morotskaka? Nåja, så blir det kanske när man gillar att fika så mycket som jag.

 

 

Morotskakan i filmen får illustrera det vi redan pratat om, hur hjärnan kopplar ihop något (uppdukat fika) som först var helt neutralt, oladdat, med en kroppslig reaktion (förväntan, fokus). När hjärnan gjort kopplingen får vi samma reaktioner i kroppen av synen av det uppdukade fikat, som när vi tar en tugga av morotskakan.

Filmen handlar om rädsla också, varför vi utvecklar olika slags rädslor. Även här jobbar hjärnan snabbt och bortom våra ord och vår kontroll.

Vi kan tänka oss att en person sa något riktigt taskigt till dig när du redovisade inför klassen i högstadiet. Du blev ledsen och kände skam. Efteråt började du uppleva hela redovisningssituationen som skamfylld och obehaglig. Kanske får du än idag, många år senare,  hjärtklappning, svettiga händer och svårt att andras när du ska prata inför andra. Ja, även om du är bland folk som är jättesnälla och inte alls kritiska.

Det här är kanske lite otydligt förklarat i videon. Jag hoppas att du har tålamod med mig, jag är fortfarande en sådan nybörjare på det här med film.

 

Kommer du på några kopplingar som din hjärna har gjort?

Kan du komma på några genvägar som din hjärna har fixat till dig? Några som är trevliga, mysiga, pirriga?  Eller kanske jobbiga, tråkiga, ledsna? Läskiga? Berätta gärna! Det skulle vara så roligt och spännande att höra om det!

 

 

 

 

 

 

 

 

4 kommentarer
7

Du kanske också gillar

4 kommentarer

Anette Wallin januari 10, 2020 - 9:24 e m

Åååå MOROTSKAKA muuuums❤
Jag och Yamel kommer över någon dag så kan vi träna, babla å mummsa morotskaka❤
Jätteintressant det du tar upp. Ska fundera lite….
Återkommer när jag funderat klart
Kram

Svara
Lotta januari 12, 2020 - 8:39 f m

Eller hur, visst är det gott! Ja, återkom gärna! Det är så spännande att höra dina tankar. Och ni är välkomna när ni vill!

Svara
Ann-Sofie januari 14, 2020 - 6:48 e m

Jag tycker att du förklarar såå bra .
Känner igen det där med saliven, sura godisar som jag älskar behöver jag bara tänka på så blir det översvämning

Svara
Lotta januari 20, 2020 - 6:55 f m

Ja, håller med helt med översvämningen! Det är väl häftigt ändå!

Svara

Lämna gärna en kommentar

Meny
Om du letar efter något särskilt kan du förhoppningsvis hitta det här.